Hoorsie
Måste ju lägga upp ett inlägg om den underbara tröjan jag fick av Erika i födelsedagspresent. Du och den förde mig tillbaka till de good times i fantasins värld. Jag och mina hästar.. De verkliga och de overkliga, de osynliga, de gjorda av papper och de varmane levande. Allt där mitt liv fick mening och kraft.
Akut
När jag vaknade igår morse började jag få större smärtor i högra nedre delen av magen som blev snabbt värre under några timmars tid. Men efter att jag tog alvedon och zonsalva för att kunna gå en långpromenad med mamma i Viksjö gick det över och jag pustade ut. Vi fotade, hälsade på Hanna på hennes boende och köpte mitt stativ men när jag sisådär 4 timmar senare kom hem igen började värken igen och till slut kunde jag inte sitta upp. Jag ringer upp vårdupplysningen och de tycker att jag ska ta mig in till St Göran för att se om det inte är något fel med min blindtarm. Så vid klockan tio igårkväll blev det till att åka iväg. Dock hinner jag slänga i mig två till alvedon innan det bestäms att jag ska åka in.
Jag brukade vara en tuff tjej som aldrig hade problem med någonting större, huvudvärk och trötthet var det som kunde förstöra min dag och ofta gjorde det. Men de senaste åren har det kommit så mycket, allergianfall, utslag, handledsoperationer och adhd-utredningar. Om jag inte har feber så är det något annat. Jag aldrig får vara ifred och rusta upp mig själv riktigt.
På sjukhuset får jag lägga mig i ett rum och en kvinna är snabb med att ta blodprover. Jag berättar om mina besvär och att jag tagit alvedon och sedan får vi vänta. Vänta lite till och vänta lite till. Jag börjar känna att smärtan börjar avta av alvedonen långsamt.
En kille kommer in, klämmer lite, lyssnar på hjärtat och går igen. Får vänta igen.. Nu har smärtan nästan helt försvunnit och jag börjar känna mig rätt dum som ligger där. Stackars Lars håller på och somnar i fotöljen så till slut lägger hans sig och somnar vid min sida på den smala sängen. Han vaknar knappt när killen kommer tillbaka och förklarar att proverna såg normala ut men att eftersom jag är öm i buken kan det ändå vara blindtarmen och att jag ska komma in om jag får ont igen.
Så bär det hem och vi båda slocknar helt slut i sängen.
Stackars underbar Lars som ska upp halv 6..
Jag brukade vara en tuff tjej som aldrig hade problem med någonting större, huvudvärk och trötthet var det som kunde förstöra min dag och ofta gjorde det. Men de senaste åren har det kommit så mycket, allergianfall, utslag, handledsoperationer och adhd-utredningar. Om jag inte har feber så är det något annat. Jag aldrig får vara ifred och rusta upp mig själv riktigt.
På sjukhuset får jag lägga mig i ett rum och en kvinna är snabb med att ta blodprover. Jag berättar om mina besvär och att jag tagit alvedon och sedan får vi vänta. Vänta lite till och vänta lite till. Jag börjar känna att smärtan börjar avta av alvedonen långsamt.
En kille kommer in, klämmer lite, lyssnar på hjärtat och går igen. Får vänta igen.. Nu har smärtan nästan helt försvunnit och jag börjar känna mig rätt dum som ligger där. Stackars Lars håller på och somnar i fotöljen så till slut lägger hans sig och somnar vid min sida på den smala sängen. Han vaknar knappt när killen kommer tillbaka och förklarar att proverna såg normala ut men att eftersom jag är öm i buken kan det ändå vara blindtarmen och att jag ska komma in om jag får ont igen.
Så bär det hem och vi båda slocknar helt slut i sängen.
Stackars underbar Lars som ska upp halv 6..
Kalas
Min egen födelsedagstårta som jag var mycket stolt över!
Vårt kalas blev jättemysigt, lugnt och stilla med mycket tårta,bullar och presenter. Jag fick lite pengar så nu har jag äntligen skaffat mig ett stativ och ska genast börja plåta så mycket jag kan!
Och den bästa presenten av allt som jag ju faktiskt glömt att skriva om! Jag fick jobbet!
Så den 1 mars börjar jag jobba på en liten montessoriförskola vid Brommaplan. Det är ett 3 månadersvikariat vilket jkag känner passar mig perfekt så att jag inte binder upp mig om jag nu ska börja plugga så småningom.
Vårt kalas blev jättemysigt, lugnt och stilla med mycket tårta,bullar och presenter. Jag fick lite pengar så nu har jag äntligen skaffat mig ett stativ och ska genast börja plåta så mycket jag kan!
Och den bästa presenten av allt som jag ju faktiskt glömt att skriva om! Jag fick jobbet!
Så den 1 mars börjar jag jobba på en liten montessoriförskola vid Brommaplan. Det är ett 3 månadersvikariat vilket jkag känner passar mig perfekt så att jag inte binder upp mig om jag nu ska börja plugga så småningom.
Rökhus och ett galleri
Wohooo vilken födelsedagshelg!
Fredagsmiddag på Texas Smokehouse blev skitbra med fina vänner, drack Margarithas och käkade ribs with bare hand, grymt grymt. Så jag kan absolut rekommendera Texas Smokehouse vid Fridhemsplan om suget efter lite kött finns.
Efter ett antal öl, några glas margarithas och magarna fulla drog de som inte skulle upp tidigt på en lördag (!) till Allmänna Galleriet, drack lite öl och snackade och drog av några wcbilder med Erika. Kom hem någorlunda tidigt ändå med en halvsovandes Lars med mig och kom till insikten av att jag nu faktiskt blivit vuxen. Vuxen på så sätt at tjag inte längre måste vara ute länge för att känna att det varit en ordentlig kväll. Jag vill nu för tiden också spendera utekvällar med mina vänner och slipper hellre undan de där utdragna alkoholiserade samtalsämnen med människor jag aldrig kommer se igen. Det känns underbart att jag nu accepterat det och inte måste försöka något annat. Det betyder att jag kan slappna av lite och vara mig själv lite mer och inte måste se efter så att andra omkring mig har kul. Nu är det här jag.
Från Hongkong med kärlek, zombies, intervju och födelsedagsfirande
Var på intervju idag vilket faktiskt kändes rätt bra efteråt men innan var det ett totalt kaos. Jag satt som en zombie när pappa kom förbi för att fixa ännu lite till med skrivbordet. Så när klockan sedan blev helt galet för mycket och jag inte gjort någonting förutom att mest sitta och stirra framför mig blev det till att åka till mcdonalds för en snabb lunch och direkt till intervjun. Glad att jag lyckades få med mig alla pappren i stressens öga iallafall!
Kvinnan som jag skulle träffa verkade intresserad av mig iallafall (yes!) och blev förvånad över alla mina jobb även fast jag inte har barnskötarutbildning, se där se där! Fick en rundvisning och hälsade på några av ungarna sen bar det hemåt igen för att se hur långt pappa kommit. Får höra om en vecka eller två om jag var tillräckligt intressant för att anställa.
Fick våra beställa tangentlampor från Hongkong på posten i förrgår! Det var jättefina och kommer bli grymt snygga på väggen ovanför skrivbordet sen.
Imorgon blir det födelsedagsmiddag på restaurang med mina och Lars vänner. Ska bli kul att klä sig lite fin och dricka lite vin med vänner! På söndag sen blir det kalas med släkten efter att Lars fyller år på lördag. Ska baka en rejäl chokladkaka av typen brustethjärtaonyttig.
Veckan so far och min födelsedag
Har haft en riktigt bra vecka so far! Förutom de negativa bitarna med alla dessa biverkningar av adhd-medicinen så har jag haft fullt upp. Sov över hos Anna inatt och hade det jätteskönt, bara vara, pratade och ritade medan
Jag kom på att jag aldrig skrev hur min födelsedag blev i fredag och inte heller vad jag fick för present av Lars. Dagen blev väl egentligen sådär då jag besökte ännu en läkare men blev dock väckt av sång och tända ljus av underbara Lars. SÅ fantastiskt att vi äntligen har ett hem tillsammans där det ska vara precis sådär framöver! Så där i sängen fick jag äta min atkinsfrukost bestående av ägg och bacon (gått ner 5 kg nu på 3 veckor!) och fick en grym lila morgonrock precis som jag behövt och önskat mig. Kanske inte det mest sexigaste att få men var grymt nöjd att glida in i den när man stiger ur sängen! Jag kan ju inte dra runt i min kortkorta svarta sidenrock hela tiden liksom!
Jag kom på att jag aldrig skrev hur min födelsedag blev i fredag och inte heller vad jag fick för present av Lars. Dagen blev väl egentligen sådär då jag besökte ännu en läkare men blev dock väckt av sång och tända ljus av underbara Lars. SÅ fantastiskt att vi äntligen har ett hem tillsammans där det ska vara precis sådär framöver! Så där i sängen fick jag äta min atkinsfrukost bestående av ägg och bacon (gått ner 5 kg nu på 3 veckor!) och fick en grym lila morgonrock precis som jag behövt och önskat mig. Kanske inte det mest sexigaste att få men var grymt nöjd att glida in i den när man stiger ur sängen! Jag kan ju inte dra runt i min kortkorta svarta sidenrock hela tiden liksom!
Sedan åkte han till jobbet och jag till läkaren, sen var det
mest att göra ingenting på dagen, bara ta det lugnt till Lars kom hem och började med massa fuffens i köket som jag inte fick veta något om. När jag duschat stod där ännu en present på golvet som innehöll Versace-parfymen Bright Crystal jag önskat mig. Vilken tjej jag blivit!Lars blev till slut färdigt i köket och det visade sig att kvällens middag skulle bli en trerätters med lite rullar och vitt vin till förrätt, pepperstek och salad till huvudrätt och underbar chokladmousseliknande som han hade gjort själv och smusslat in i frysen. Det var en WOW upplevelse allting.
En annan grym present jag fick var färgningen Anna gjorde på mig på salonen i onsdags. Fick för första gången bli färgad på salong och Anna gav mig några jättefina ljusbruna slingor, tänk så bra det är att känna en frisör såhär! <3
Nya skor, jobbintervjuer och adhd
Efter åtskilliga timmar av sökande efter de svarta läderconversen med gula detaljer fann jag skorean hos Reddevil och skaffade mig istället ett par vanliga läderconverse och ett par jättefina svarta Nike Air Max 1. Det passade mig utmärkt att istället få två par skor för samma summa som de gula kostar på Åhlens.
Fick ett fint besked om att jag äntligen är kallad till arbetsintervju, och faktiskt inte bara en utan två. Den ena är tydligen en gruppintervju vilket gjorde mig rätt rejält nervös. Men förhoppningsvis blir det till att klara det galant och kanske till och med får två jobb att välja emellan, men det är väl bara drömmen.
Blir direkt jättenervös och stressad inför det hela "måste ta kontroll och planera" livet som börjar tränga sig på allt mer. Hämtade upp mamma och pappa på arlanda igårkväll med Lars och visade dem pappren som jag fick av psykologen på morgonen. Har nu fyra ark som ska vara något slags certifikat eller liknande för att jag fått min diagnos. Psykologen gick igenom det med mig bit för bit och förklarade alla underliga ord vilket var skönt. Det som förvånade vad att jag inte alls har adhd-formen ADD utan ADHD där hyperaktiviteten finns med. Trodde inte att det skulle visa sig att det var där mina största problem fanns.
Även fast det är bra att veta hur jag nu ska handskas med det jag känner, så är det jobbigt att veta exakt vad jag har problem med. Nu kommer jag tänka på det så fort situationer kommer framför mig som jag vet kommer bli svåra. Och så kommer jag förbereda mig på att det kommer bli just svårt, som den där arbetsintervjun i grupp.
Jag vill ju söka till Nyckelviksskolan i höst och inför det måste jag börja skapa arbetsprover vilket känns sådär just nu. Men de ska vara klara i maj så lite tid har jag ju kvar. Jag vill egentligen bara stanna just där jag är, det är så tryggt och okrävande här.
"So, tell me is it right?
To feel like we're only getting smaller
And if we were to find the feeling
But I'm only treading water"
Collapse - Saosin
To feel like we're only getting smaller
And if we were to find the feeling
But I'm only treading water"
Collapse - Saosin
Deviant
Jag börjat lägga upp några foton på DeviantArt igen efter ett antal år av lathet.
Titta gärna på min sida ImpossibleHeart där.
Hej.
I dont belive in miracles
Jag vet inte vad jag egentligen försöker intala mig själv att jag gör med denna blogg. Jag vet att det som funkar, det som håller och är intressant att återvända till att läsa i den underbara bloggvärlden är om dessa tonårsbrudar som lägger upp bilder på de senaste klädklippen de gjort eller de assocearer som är mest åtråvärda just nu. Ibland får man en liten inblick i hur det gått med senaste besöket hos tandläkarn så att man slipper oroa sig för hur flickstackarens strävan mot de perfekta blekta tänderna. Det är fantastiskt, jag kan själv inte låta bli att fascineras över hur många av dessa det faktiskt finns och hur tråkiga och identiskt lika varandra de är.
Så jag förstår ändå att det inte är många som är intresserad av hur det går för mig med kampen för livsglädje. Här finns mestadels min mörka sida, den grådaskiga och fula. För jag kan tänka mig att det är så det uppfattas, det är så jag uppfattar andra som sitter och bajsar ut meningar om hur svårt de har i livet och hur lite de finnner mening med. Så absolut, det här är ingen plats för de som vill veta om de senaste inkomna läderväskorna från någon webshop eller se ännu en poserbild från senaste festen där man smetat ut allt av mänsklighet a la de grundaste av grundkunskaper i photoshop.
HAHA ha ha haa..
Jag försöker inte göra mig till, jag gör mig bäst när jag är just så här. Men om du finner detta underhållande, lärorikt känsloframkallande eller till och med kanske intressant så varsågod. Jag hade lika gärna kunnat skriva dagbok på det gamla hederliga viset men tyvärr skriver jag så mycket fortare på det kära tangentbordet.
här till ingenstans
Jag är en svag människa som låter mig själv överrumplas av alla dessa små ting av tanklösa antydningar. men den här gången var det annorlunda, annorlunda på det sättet att jag den här gången drack för mycket av vinet, som min kropp inte brukar välja framför öl, och sedan gick loss efter några korta ord eller kanske en rörelse eller min. Så lite behövs för att jag ska lyckas bli paranoid och försökta mig själv.
Den andra orsaken till att et var annorlunda denna gång var för att jag nu hade Anna. Jag var där på efterfesten med Anna, efter middag med henne och sedan en spelning på fryshuset. Det som var annorlunda är att jag faktiskt inte borde ha gjort som jag gjorde för att det denna gång sårade någon annan som är viktig för mig. Det händer inte sådär jätteofta att jag känner så.
Efter för mycket övertalning från min hjärna så lämnade jag festen, bruden som förgäves försökte hålla mig kvar för att hon var pissfull och behövde någon som brydde sig om henne precis som jag men mest lämnade jag Anna. Det var så lätt då att intala mig själv att hon var säker och inte behövde mig. Det är alltid lätt att övertala mig själv till det, att jag inte behövs. Så därför gick jag. Jag blev ett svin med tunnelseende. Det här är första gången jag är rädd att mitt beteende verkligen ska förstöra något viktigt.
Spökconverse och familjeband
Jag har tagit ganska lätt på den här dagen då andra faktiskt planerat sina liv kring det. Det har känts väldigt bra att känna sig omtyckt. Jag vet inte varför då som jag är så känslig för mamma och pappa som just nu är borta någonstans på Kanarieöarna och har det soligt och bra som de väldigt gärna vill berätta massor om när vi pratar i telefon. Mest har de inte tid att prata och inte ens skypa som var så viktigt för dem förut. Jag vet inte men tar väl åt mig lite när de ringer ett kort samtal och sjunger en snabbversion av födelsedagssången och sen börjar berätta hur de själva har det efter lite korta frågningar om vad jag ska göra idag.
De frågar inget om min medicinering eller vad som ska hända nu efter jag var hos läkaren för mina utslag. Det gör mig lite besviken att de inte kan ge mig lite mer tid iallafall den här dagen, på min dag. Jag mår inte bra direkt av medicinen och det händer så mycket i mitt liv som de helt plötsligt inte har tid att intressera sig för.
Kanske är jag extra ynklig för att jag sitter hemma ensam hela dagen på min födelsedag och har det jävligt lätt för mig att tycka lite synd om mig just då..
Det här conversemysteriet har istället för att nystas upp bara blivit galet mycket större! Skon finns ingenstans, den jag hittade på Åhlens har inte ens köpts in till deras affärer på över ett halvår och inköpskvinnan där fattar ingenting. Jag har ringt SkoUno, Footlocker och SneakersnStuff. Surfat runt på hur många hemsidor som helst, både svenska och amerikanska, engelska och till och med irländska. Den finns INTE..
Såklart så har jag nu blivit helt indragen i detta och kan inte sluta förrän jag fått något sorts svar eller hittat min storlek någonstans, för på Åhlens är den såklart slut i 38a..
Jag återkommer med vad resultatet av denna jakt ger!
You can offer me escape
Nyss hemkommen med en grym idé för present till min Lars som fyller år nästa vecka, valet av årets inköp av converse som ska fixas på internet ikväll, ett par nya tights och mineralfoundation. Hade en allmänt grym dag med Anna på söder, frös i kylan och drack kaffe i värmen och pratade uppväxt, lärde mig ännu mer om Anna och upptäckte mer saker vi har gemensamt. Det blir bara mer <3!
Har nog bestämt mig för att skaffa de äckligt snygga läderconversen med gult märke. Men dock hittar jag den inte någonstans! Förstår inte hur det kan vara då de både är någorlunda basic stil och svarta. Får väl leta vidare men annars blir det att införskafa mig på Åhlens för tusen spänn, hmm.. Så, om någon kan hjälpa mig till en bättre plats att införskaffa dessa, please let me know!
psst.. imorrn blir jag 23 år!
Shoppingdags
Nu ska jag snart bege mig in mot staden för att träffa Anna och försöka få tag något nytt, har funderat på kängor ett tag nu och i det här vädret känns det väldigt rätt. Vill annars skapa mig så mycket vårkänsla inför den annalkande värmen så att försöka hitta några vårstycken blir viktigast.
Nu har jag en chans att visa upp den nya frillan Anna gav mig igår, eller mest färgningen som gav mig ett rätt rejällt nytt utseende. Nu ser och känner jag mig som en riktig tjej! Hon la i ljusa fina slingor här och var och helt plötsligt har jag en form på håret och inte bara någon spretig blobb!
Såg att Below ska köra en Vintageutförsäljning nu i helgen så jag tänkte dra förbi och se vad de har att erbjuda, har missat flera tillfällen tidigare så de sålt plagg från Weekday och Rules by Mary bland annat. Så nu tänkte jag passa på!
Member lost
foto: helena perminger
Idag skulle vi firat Linus födelsedag, han skulle nu blivit ett år äldre, precis som han borde.
Men det är han inte.
Men det är han inte.
Gröt
Jaha födelsedagen närmar sig och så går det och blir snökaos i Stockholm. Jag kan inte låta bli att ta det personligt.
Det är som om de nya medicinerna mest tagit mig till en ännu gråare värld. Jag är seg, trög och rätt deppig hela tiden. Ofta brukar jag kurva en väldans men nu är det bara grått istället, en dimma av tröghet för att kunna hänga med och uppleva saker. Ibland dock kommer det fram småglimtar av ljus och jag har stenkoll men sen blir det lika grötigt igen.
Jag är rädd att det kommer återigen bli så att mitt jag försvinner bakom och att jag inte märker det. Det är vad som hände när jag började knapra antidepressiva och när jag la av dem var det känslan av att jag inte skrikit eller skrattat ordentligt på flera år. Mediciner för att lära sig att hantera sina problem i all ära, men om det blir så igen tror jag att jag skiter i det här, om jag märker det då.
if i take you ill get relief
cant give escape
if i dont, i lose my best
if i win, time will be mine
cant give escape
if i dont, i lose my best
if i win, time will be mine
